.

Igår kväll, eller inatt, klockan två så gick jag ut och gav Rufsan kvällsvatten. Hon såg så otroligt söt ut, halvt uthängandes ur boet och brydde sig inte om att man klappade, kom med mat och vatten eller fotade. "Hon är så söt när hon sover. Eller så håller hon på att dö.", skrev jag till Eira. Båda meningarna stämde.

Hon var speciell och hade verkligen en personlighet. Hon var smart och envis, och helt oemotståndligt gullig när hon tiggde. Hon har varit aggressiv, men det blev bättre med åren. Hon lärde Isa att respektera kaniner. Hon har rymt. Hon har suttit utanför tomten klockan tolv på natten och väntat på att få komma in igen. Hon har gjort rätt mycket saker, både bra och dåliga.

Jag fick henne när jag var åtta och nu är hon borta.
Vila i frid Rufsan, 31 mars 2001 - 11 december 2010 ♥