Just like a movie, weeping in Vällingby torg.

Att se någon man älskar gråta,
det gör ont.
Att veta att det är ens eget fel,
det är outhärdligt.

Aldrigt varit så rädd,
aldrig ångrat så mycket,
aldrig varit så osäker,
aldrig kännt mig så dum.

Förlåt <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0